Skolan jag gick i ettan till sexan i Fjällbacka låg vid bilen ni ser rumpan på till vänster i bilden med mormor och morfars hus (två inlägg nedanför det här.)
Så 20 meter kanske. Jag kunde gå när det ringde in.
Vi var några klasskamrater som hade så nära. Lena, Anki, Lars, Anders, Krister ...
Nu är alla gamla väldigt medelålders, och Anders som sprang in i vår kök och slog mig inför förvånade morföräldrar är numera civiliserad och har slutat slå småflickor som är tre år yngre.
I alla fall hoppas jag det.
Minnen minnen minnen.
I morgon kör jag hem igen; nöjd och glad och lite röd om näsan.
1 kommentar:
Vilken tur att den busungen inte kör samma taktik än ;) Visst är det roligt att tänka tillbaka ibland! Kör försiktigt när du ska hem!
Skicka en kommentar