Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 22 februari 2016

Och så var det måndag igen.

Det är något med den här delen på året som för min del rasslar iväg väldigt fort. Kanske för att jag är inne i en sådan intensiv arbetsperiod att jag inte hinner reagera på snöfallskaos eller blidväder och vips så är det mars.

Jag var och mätte blodtryck och puls härom morgonen (alla värden är tippetopp) och runt tunnelbanan i Farsta strömmade människor in och ur stationsbyggnaden, och jag fick verkligen tänka till på varför. Jag hade glömt att klockan kvart i åtta en vardag är det så här det ser ut.
För dem som inte sitter hemma och skriver böcker.

Det är ju bara två och en halv månad kvar till releasen av Gloria och nu sätter vi full fart framåt och börjar med ett uppstartsmöte på förlaget i morgon. Nästa vecka går den nog till tryck, vilket är tidigt och bra. Kul att ha en fysisk bok att arbeta med för en gång skull. Det mesta är filer nu för tiden.

Vårt första möte på premiären av Carmen på Stockholmsoperan i augusti.
Pr, marknad, redaktör, förläggare, agent och jag.


Jonathans farmor och min klippa under många år, dog oväntat förra veckan bara 71 år gammal, och därför har bloggen varit stängd några dagar.
Jag vill inte prata om det mer än så, men tack för alla hälsningar trots att ni inte visste vad som hade hänt. De värmde!

Jag har ändå jobbat, det finns ju en enorm öppning att fly in genom när man har ett manus framför sig, och nu har jag nog bara en femtedel kvar av Sjuan.
En vecka till min egen deadline. Det kanske går.
I avtalet står det första april, det borde jag i alla fall kunna hålla.

Önskar er alla en fin vecka!



9 kommentarer:

cyndi sa...

På nåt sätt beundrar jag alla som klarar av den där morgonrusningen och sen orkar JOBBA efteråt.
Jag skulle behöva lägga mig och vila.
Och så samma sak när man ska hem.
Puh.

Jag är så glad att jag har hittat ett bra sätt att jobba.
Precis som du.
Utan morgonrusning.

Åsa Hellberg sa...

Ja:)

Agneta sa...

Beklagar sorgen, Åsa. <3

Det är en ynnest att få vara hemma mycket och skriva. Jag känner det särskilt starkt nu efter att ha fått förmånen att jobba några veckor.

Linas drake sa...

Tråkigt att höra. Vissa personer betyder så mycket.

Skönt att ha ett jobb där fantasin får dra iväg med en då från verkligheten, åtminstone stundvis.

Hoppas du får/har en skön måndag.

Åsa Hellberg sa...

Agneta Ezter och Lina, tusen tack!

Snäckskalsdalen. sa...

Oj då, att mista någon nära så där hastigt är märkligt, alltid.
Skönt höra att du har tipptoppvärden! Skönt! Då är det bara rakt fram och på som gäller! Work it, baby!

Åsa Hellberg sa...

Tack Snäckan.

Annika Estassy sa...

Tråkigt med Jonathans farmor.

tigerliljan sa...

Omtanke till dig och din son!