Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 15 september 2015

Efter två veckors koll på kalorierna

är jag tillbaka på noll, i alla fall nästan.
Senaste veckan har jag gått upp, och då måste vi konstatera att det kan man uppenbarligen göra av LUFT, för socker eller ett för stort intag av kalorier har inte passerat denna kropp.
Det finns ju appar till allt numera, alltså har jag fullständig koll.

Well.
Jag gillar hur jag äter nu och tänker fortsätta på samma sätt.
Pilutta dig, vågdjävul!

Annars då?
Jo tack, idag är det den 15:e och manusinskickning efter den första redigeringen av Gloria.
Jag ska gå igenom vad min förläggare hade för åsikter, och skulle tro att jag har tillmötesgått dem till till 90%. De återstående tio har jag också förändrat, men kanske i mindre grad.
Vi får se vad hon säger, det är alltid lika spännande.

Sedan ska manuset vidare till Kerstin, min redaktör (och Simonas. Och Susanna Dilbers. Och Katarina Bivalds) och så får jag tillbaka det från henne någon gång i början av november. Sedan har jag några veckor på mig till att föra in ändringarna i manuset.

Det är bra, då hinner jag komma igång fint med nästa. Låt oss för enkelhetens skull kalla den ... manus sju.



4 kommentarer:

Ezter sa...

Det är bara att kämpa på, rätt vad det är ger det resultat!

Sofia Fritzson sa...

Jag inspireras av din disciplin! Vad använder du för app?

Åsa Hellberg sa...

Ezter Japp!

Sofia; fitnesspal

Ebba Range sa...

Det kommer ... kanske att lossna.
Själv har jag 'suttit' till mig många kilos övervikt (rekord - hela kroppen vrålar av smärta) och jag har en hel klädkammare full med för små kläder.
Vad jag menar med 'suttit' är att sedan jag omplacerade min hund för snart två år sedan ... varit tacksam varje dag som jag haft katten i knät och sluppit gå ut.
Men när man är van att röra på sig - haft hundar sedan 1999 - så kan det inte bli annat än övervikt.
Men - nu har jag ju hund igen, lyllo mig - och han och jag, vi går och går och sedan går vi lite till ... i snitt 2 tim/dag, 7 dagar i veckan. Jag njuter, trots att mitt skadade knä gnällde mkt i början ... bättre nu.
Resultatet lät inte vänta på sig, just nu är det -5 kilo på vågen.
Så - bra mat och en hund is da shit!
Lycka till nu!!