Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 6 september 2015

Det är ett fasligt oväder i förorten,

och har varit ända sedan sent igår kväll.
Långdragna höga muller som till sist gjorde att jag mitt natt någon gång fick stänga fönstret i sovrummet för att kunna sova.

Så idag stannar vi inne.
Nisse sitter vid skrivbordet och skriver på sitt, och jag sitter i soffan och ska precis öppna Gloriamanuset.

På mitt bord framför mig har jag tänt ljus, i koppen finns varmt kaffe och jag har precis tagit en varm dusch och duttat på mig lite favoritparfym.

Jag är en lyllos och det går inte en dag utan att jag är tacksam för det.

Ps, man läser ofta om människor som har gått från andra partier till SD. Nyligen var det en moderat politiker som berättade om sin övergång.
Det måste väl också finnas berättelser om motsatsen?
Att man har lämnat SD för att man inte längre kan sympatisera med de värderingarna?
Jag längtar efter de berättelserna just nu.


2 kommentarer:

Snäckskalsdalen. sa...

Det låter skönt och harmoniskt!
Här skiner solen och vi har hög himmel och det är fridfullt, ganska OK det också.
Tänkte på det som du citerade av Einhorn i förra inlägget, har verkligen alla människor empati, han reserverar sig visserligen för att den är olika utvecklad hos oss alla, men ibland undrar jag......gör inte du det?
Kram på dig

Åsa Hellberg sa...

Nej, alla människor har verkligen inte empati. Men det bästa med den förmågan är att man med träning kan lära sig. Det är inte medfött.

Å andra sidan måste man ju i så fall ha ett intresse för att förändras och det har man ju inte alla gånger.