Jag var tvungen att skriva ett provkapitel

för att se vem hon är, en figur som har skvalpat lite.
Jag har i dagsläget inte aning om vad det blir av det, om det ens blir något.
Vi får väl se.
Det är ju inte direkt bråttom. Det är först i höst (gärna oktober) som 2017 års roman ska skrivas (tänker jag om jag får som jag vill.)

Innan dess ska jag ju färdigställa Gloria, som jag är så galet förtjust i själv.
Antingen är det den bästa bok jag har skrivit, eller så är det för att det är den senaste.
Förhoppningsvis det första, för som författare vill man ju alltid utvecklas och bli bättre på vad man nu vill bli bättre på, från bok till bok.
Jag tänker att det skiljer sig mellan oss som skriver. Vissa vill utveckla språket, andra historierna eller tempot. En tredje kanske vill skriva tajtare redan från början.

Jag får oftast lägga till snarare än att stryka, så jag har försökt i Gloria att vara lite fylligare än vanligt. Det ska bli spännande att höra om min förläggare tycker att jag har lyckats med det. Att jag måste lägga till ännu mer tar jag för givet, men kanske har jag tagit med mig något från de två böcker vi har arbetat med tillsammans. Hoppas det!

Så medan Toscana tur och retur flyger runt om i landet, tänker jag nytt.
Det måste jag göra eftersom jag släpper en bok per år. Och för att jag är en kreatör mer än något annat.
När (och verkligen OM) jag har släppt tio (2020) som jag planerar för, ska jag fundera på om jag har råd att ta lite längre tid på mig.
Men jag träffade en för mig väldigt framgångsrik författare som sa att hen inte hade kommit ut med något det året och att det sved hårt i kassan, så jag kanske istället ska tänka att det är året då jag skriver något annat.
Skräck, fantasy eller en gråtbok.