Fastställt höstprogram

ÅSAS HÖSTPLANER.

SEPTEMBER:

12 september, Eskilstuna stadsbibliotek
19 september Books & Dreams, Stockholm
21 september, Biblioteket Farsta
28 september, Books & Dreams, Göteborg
28 september, Bokmässa, Göteborg
29 september, Bokmässa, Göteborg
30 september, Bokmässa, Göteborg

OKTOBER:

3 oktober, Vimmerby
4 oktober, Västervik
5 oktober, Forsbacka Bibliotek, Gävle
10 oktober, Höganäs.
11 oktober, Båstad.
12 oktober, Ystad
21 oktober, Sala stadsbibliotek
25-29 oktober, Västkusten. Återkommer med bekräftade planer i Lysekil, Tanumshede, Strömstad och Uddevalla.

NOVEMBER:
16 november, ABF Gästrikland. Ockelbo.
23 november, Vuxenskolan, Stockholm. Samtal med Annika Estassy




onsdag 31 december 2014

20 jävla sidor kvar,

men nu MÅSTE jag sova.
Det kan hända att jag redigerar när de andra äter middag.

Hejsvejs.

Idag skulle mormor fyllt 102 år.

Hurra för dig i himlen!

Själv gör jag ungefär som vanligt den här dagen, i alla fall ett tag framöver innan jag ska till tvättstugan.
Ikväll ska Jonathan och jag till Nisse, och det är första gången på många år som jag får umgås med min son när det smäller. Det ser jag fram emot.

Annars har jag aldrig gett särskilt mycket för att fira den här dagen, annat än som vändpunkt.
För det är så jag ser den.
Jag gick in i det här året med ett leende och går ur det likadant.

Det har varit mitt år på så många sätt.

Jag har rest och gjort research på Gran Canaria, London, Rhodos, Mallorca och London igen, och jag har bokturnerat med nya boken (En liten värld), färdigställt ett manus (Toscana tur och retur) och börjat skriva på ett nytt (Gloria.)
Sonen har flyttat ut och jag har blivit ensamboende med Misse, och jag tycker att det är underbart att vara särbo med fina, fina Nisse.
Min familj mår bra, jag älskar min lägenhet i förorten till en förort och jag är frisk (peppar peppar).

I morgon är det 2015.
Då ska jag återerövra min kropp som jag sedan ett par månader har gett bort till sockerindustrin.
Och så ska jag fortsätta skriva. Och resa.

Nästa researchresa går hit:










Det är finfina mål för ett år, tycker jag.

Gott slut, önskar jag er alla.
Tjoho!




tisdag 30 december 2014

Vilken filmupplevelse ni har framför er ikväll.

Hotell Marigold.
Dame Judy Dench.
Dame Maggi Smith.
Det räcker att nämna dessa två giganter men filmen är fylld av kända brittiska skådespelare.
Bill Nighy är också en favvis (han spelar den avdankade popstjärnan i Love Actually.)

Åttan, 21.00.

Vi såg den häromkvällen.
SESESESESESE den, är mitt tips.
(Och Nisses).

Ps. Filmen är med i En liten värld. 


Jag jobbade till åtta igår kväll,

och efter det ville jag inte prata med någon, inte ens Jonathan.
Det var  en sådan kväll, och möjligtvis berodde det på att jag hade ägnat mig åt prat/dialog/konversation i mer eller mindre tolv timmar.

Jag avslutade i alla fall kvällen med att se en gammal pärla, som förstås borde varit med på min romantisk komedi, topp 20. "Tjejen som föll överbord."
Goldie Hawn, Kurt Russel. Från 1987, men oj vad den håller fortfarande.

Nu ska jag väcka Jonathan och skjutsa honom, sedan ska jag förstås redigera.
120 sidor kvar.
Dagens mål är 60.

Är ni lediga i mellandagarna?

måndag 29 december 2014

Blixtstilla.

Jo, jag hade skrivit det.
Det heter blick stilla.
Vem sa att författare måste kunna stava? Det måste vi inte, uppenbarligen!

Jag har två sidor kvar av de sjuttio jag skulle redigera idag, men blev så mätt av middagen att jag först måste vila pyttelite.

Sen ska jag ligga i soffan.
Kanske se en film.
Teveutbudet är rysligt dåligt idag, så kanske något netflixigt eller så hyr jag via tv-boxen.

Jag återkommer om jag har något finfint tips till er i morgon.




Idag kändes benen som stockar.

Och när jag försökte göra små hurtiga knäböj för att få lite gymnastik under promenaden, så togs inte det alls så väl emot från fötterna upp till midjan.

Sedan försökte jag mig på lite hopp i takt till Abbas Voulez-Vous (här är det bra om ni hör den inne i huvudet), på Aha.
Voulez-Vous, AHA, take it now or leave it ...
Ni fattar.
I alla fall.
Jag orkade fyra AHA-hopp, sedan var det också kört.

Sedan gick jag som folk gör mest, fram och tillbaka till Farsta.
Bra promenad, och nu har jag kompenserat det eventuella kilobortfallet med att äta fyra vörtmackor med gräddost och marmelad.
Mycket bra uppladdning för pass två, som börjar nu.

30 sidor kvar av dagsmålet.
Kämpa Hellberg, kämpa!


Det ä rmååååndag morgon,

och huvet känns så tuuungt, eller vad nu Hasse Alfredsson (var det väl?) sjöng.
Nä då, så är det inte alls. Jag är tvärtom på hugget och redo att dra igång dagens manuspass som måste landa på 70 sidor (jättemycket, men det vore bra som tusan.)

Ser ni på Astrid?
Vilken serie det är.
Nej, fel.
Vilken kvinna hon var.

Har ni missat så finns den på Svt Play.

Dagens menatala skrivstuga ligger i Marbella.
Nu kör vi!




söndag 28 december 2014

I januari kommer Sonja i Frankrike.

Land nummer åtta.
Ha det så kul, tänk på mig (ungefär).
Annorlunda och fint omslag, tycker jag.


Andra avsnittet av Astrid börjar nu.

Jag har redigerat 30 sidor, vilket jag ändå är nöjd med.
I morgon är målet betydligt högre, eftersom jag tänker starta flera timmar tidigare.

Och tycker ni att jag är ensidig i mina inlägg, så är det bara för att jag har en enda sak i huvudet nu:
Deadline 5 januari.
Jag är glad för att jag har en familj som också är kreativa och förstår att man kan mentalt försvinner när man är inne i ett projekt. Annars hade nog det här jobbet varit svårt att ha.

Nu, Astrid på ettan!



Nu skulle jag börja redigera,

men så såg jag att Downton Abbey-reprisen på julspecialen är nu (missade avsnittet igår), alltså skjuter jag redigering i exakt en och en halv timma, och lägger mig i soffan istället.

Jag är väldigt förtjust i en här söndagen, så här långt.

lördag 27 december 2014

Det är väl drt här som är rosiga kinder.

Nu kaffe och en torr lussekatt, sedan trettio sidor till. Tjoho.

Som vanligt tycker jag att det är vägen dit

som är trevligast.
Själva julafton kan jag vara utan, har däremot en förkärlek för annandagen.
Och den blev avslappnad och lugn, som jag hade hoppats.
Däremot redigerade jag inte mer än 30 sidor, och det var på tok för lite, så idag sätter jag igång direkt och lägger inte av förrän jag har nått sidan hundra.

Sedan vore det skönt med en promenad, som jag helt har missat de senaste dagarna.
Jag försöker ju bygga upp min kropp lite, inför våren som jag hoppas blir aktiv som tusan, och jag har börjat med konditionen. Med tanke på mitt sockerintag sedan första december så finns det även att göra där. I kilon, inte minst.

Men jag gillar nytt år. Börja om med vissa grejer, finslipa andra.
2015 är på pappret än så länge, riktigt bra.

Och till detta konstaterande behöver vi helt enkelt en skristuga.
Denna gamla tradition som jag slutade med när jag blev ombedd att inte visa fler hus från Mallorca (alltså, det var sajten som bad mig sluta länka.)

Well, låt oss göra ett undantag idag.
Det här är ett av de billigare husen och det har legat länge på sajten.
Jag tycker att det ser störtmysigt ut.


Klicka här för resten av bilderna.

fredag 26 december 2014

Jag är lite pipig just nu.

Gråter lätt.
Jag har sådana dagar, och då är det skönt att bara vara hemma och faktiskt låta det rinna.
Jag är usel på att gråta för egen del, men när jag får möjlighet att göra det för andra tar jag uppenbarligen den.
Att det sedan är något inuti mig som triggas, ska jag kanske reda ut i ett terapirum någon gång.

I alla fall. Igår när jag såg Astrid Lindgren i Svt:s dokumentär började det, och idag fortsatte det när jag såg sändningarna från Thailand.

Astrid fick sitt första barn som ensamstående, på 20-talet.
Mamma fick mig som ensamstående fyrtio år senare, och jag själv valde samma väg på 90-talet.
Då hade det gått 65 år sedan Astrid fick Lasse, och redan då förstod hon vad det gjorde med honom att inte växa upp stabilt, att flyttas på hit och dit. Redan då, på tjugotalet, begrep hon alltså sådant som vuxna än idag inte förstår. Det var fantastiskt att höra hur insiktsfull hon var.
Jag kände inte till vidden av den här historien och den var djupt berörande.

Del två och tre kommer på söndag 28 december, 20.00 respektive torsdag 1 januari, 20.00.

Missade du del ett finns den på Svt Play, klicka här.


Jag skrev ett inlägg om koksalt.

Det var före jag slog på ettan och såg att det var minnesceremonier från Thailand.

Jag tror inte att jag någonsin har varit så ledsen som då, när det hände.
Ändå var jag inte alls personligen drabbad.
Jag känner sådana som var. Som förlorade familjemedlemmar. Barn. En gammal arbetskamrat förlorade hela sin familj, man och två barn.
Många i Sydostasien förlorade även skolor, bostäder och arbetsplatser.

Det var en kollektiv sorg, och jag och många med mig, grät och grät och grät över alla dem som hade förlorat så mycket.
Jonathan gav bort sin månadspeng.
Jag samlade ihop och gav bort det lilla vi hade över.

Ett kollektiv bygger på att se likheter istället för skillnader.
Några dagar i slutet av 2004 lyckades alla med det.





torsdag 25 december 2014

Det där med känslor är inte lätt,

tänker jag när jag läser om att barn seglar genom skilsmässor, får nya kompisar direkt efter en flytt och som alltid, bara, bara är glada för precis allt och hela tiden.

Sorg, som i välgärning rationaliseras bort av föräldrar som inte står ut med att deras barn är ledsna, lägger sig istället någonstans i ungen tills den blir en varböld som till sist exploderar
Utåt eller inåt.
Poff.

Det kan hända att jag ska ha med ett sådant i en bok, någon gång.

Ville bara säga det.

Det verkar som om jag är ledig.

Jag äter mest, tycker jag.
Idag har jag inte ens varit på promenad, eftersom jag har skjutsat Jonathan lite hit och dit.
Och så sov vi länge. Åt en riktig julfrukost med risgrynsgröt och skinka.

Ikväll är Nisse med sin dotter, Jonathan ska jobba/träffa kompisar och jag ska ha katten i knäet och titta på Astrid.
20.00 på ettan.

Tre nästan helt lediga dagar. Jag såg en dokumentär när jag låg i badet idag (utan att titta på något skulle jag bara ligga där i två minuter), men den var så bra - trots att det var research - att det inte kändes som jobb ett endaste dugg.

Men i morgon.
Åh.
Då ska jag äntligen få fortsätta redigera Toscana tur och retur.
Målet är 50 sidor.
Om folk håller sig borta till efter nyår kommer det här att gå som en dans (peppar peppar.)

Har ni det bra?

onsdag 24 december 2014

*Pyjamasjul.

Det är jular då jag

  1. Har varit ovän med pappan.
  2. Inte har haft råd att åka till västkusten.
  3. Bara inte orkat.
Ändå tror jag att de nästan var mysigast.
För att kompensera min då lite yngre son för uteblivet firande med andra än mamma, så gjorde vi dagen lite tokig. Vi köpte nya pyjamasar och så gick vi runt i dem hela dagen. Och så åt vi precis när vi ville. Delade ut julklappar lite då och då. Låg med fötterna på bordet och tittade på teve och moffade i oss godis.

(Vi har haft många sådana efter det, men den första var nog ändå den bästa.)

I år kör vi också enkelt.
Det är faktisk jätteskönt.
Bara att han är hemma är julafton nog för mig.






Önskar er alla en riktigt God Jul.






Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta -
"nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta" - 
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen - 
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; -
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick - men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

tisdag 23 december 2014

Dagens tråkigaste lapp

satt på bilen när jag kom ut efter att ha burit in fyra fulla matkassar, och haft det dåliga omdömet att ställa mig - utan att förhindra någon trafik - utanför min port medan jag bar upp maten till lägenheten (Jonathan som är nyopererad haltade efter).
Sedan kissade jag, och drog på mig skorna igen innan jag klev in i hissen, åkte ned för att parkera bilen på sin plats och då satt lappen på fönstret.

Vet ni, det där med att vara ensam är inte alltid helt enkelt.
Enligt boten hade ingen rört sig runt bilen på 12 minuter.
Ingen kan röra sig runt bilen när man är ensam.
Det är omöjligt.

Det som också gör mig ledsen är att jag har en plats, bara ett hundra meter längre bort, och det vet parkeringsbolaget. De vet också att jag har betala 800 kronor per månad i ett år  i parkeringsavgifter innan jag fick min parkeringsplats den första december.

Jag tutade på parkeringsvakten som åkte iväg när jag kom, men han låtsades att inte höra. Han måste ha sett när jag stannade, för enligt min egen klocka var jag borta 10 minuter.

Europark, så här kunde ni ha gjort istället för att ge mig 650:- i böter för att jag är ensamstående och inte kan ha någon vid bilen.:

Vi förstår att du, så här dagen innan julafton, behöver stanna en kort stund utanför porten. Det är ju både mat och klappar som måste tas in i lägenheten.
Tänk nästa gång på att du bara får vara borta från bilen i fem minuter, annars riskerar du att få böter.
God Jul önskar Europark.

Ni får den av mig.
Ni kan kan underteckna med mitt namn, tillsammans med ert. Vanligtvis tar jag bra betalt för det jag skriver, men ni kan få det gratis mot att ni är lite schystare när det är jul.
Det ni gör i år är osnyggt.

15 tusen pocketböcker

har hittills sålts av En liten värld (och då missades en hel del av julförsäljningen på nätet efter den tog slut direkt.)
På min bokhandel i Farsta såldes mer än 50 på en vecka, och bokhandlarns prognos är att den kommer att gå som tåget.
Det vore så galet roligt.
Iiiiii.
(Mina Sonjor hade det så oerhört motigt med slut, slut, slut, slut, slut, slut, de har heller aldrig fått vara med på kampanjer eller synts på något sätt som är initierat av förlaget eftersom det knappt existerade när de kom ut.)

Nu ska jag och Jonathan åka och julhanda på Ica Maxi.
Jag är så glad att han vill följa med mig, det känns lite som gamla tiden när han gör det.
Vi har ju haft en och annan pyjamasjul* där det bara har varit han och jag, och då har den alltid börjat med att vi tillsammans har handlat för helgen.

De är en finfin morgon i förorten.

*Berättar mer om den senare.

måndag 22 december 2014

Det är otroligt lite

som behövs redigeras. De första 25 sidorna gjorde jag på kanske en och en halv timma, max, så 50 sidor om dagen är inga problem alls.
Det är bara småsaker, som jag utifrån min redaktörs anteckningar i det fysiska manuset, behöver föra in i worddokumentet.
Någon upprepning, förlag på kursivering, upprepningar, förslag på andra ord.
Hon är grym och ser precis allt.

Just nu för jag bara in ändringar, utan att egentligen läsa.
När allt är på plats läser jag igenom allt igen innan manuset ska tillbaka den femte januari.
Då sätter Kerstin den i Pdf-format och skickar det sedan till en korrläsare, till förläggaren och mig.
Om vi har tid läser jag sedan en allra sista gång innan manuset går till tryck.

Det är ju mitt namn som står på omslaget och jag vill känna att det är jag som är ansvarig om det blir några fel.

I morgon ska jag jula hela dagen, men om jag är snabb så kommer jag att hinna jobba lite också.
Bra va?



Pang sa det.

Så. Kära du som råder över förkylning och annat bakteriellt; kan vi ta det typ den fjärde februari?
Då lovar jag att jag kan ligga en vecka utan problem.
(Jag måste vara frisk tills 25:e för då åker jag till NY.)

Inte nu, snälla inte nu.
Tack.

Såg just reprisen av Det här är ditt liv.

Med Björn Skifs.
Jag var väldigt betuttad i honom och vi dejtade till och med några gånger.
Herrejösses, vad snygg han var, människan.
Jag förstår Åsa 24.

Och på tal om gamla dejter så träffade jag en gammal fästman när jag signerade böcker häromdagen.
Han stod framför pockethyllan, helt ovetande om att hans gamla flickvän satt precis bakom ryggen på honom.
Vi förlovade oss och gjorde slut inom loppet av ett par månader men målet när han flyttade från Norge till Sverige var nog att det skulle hålla längre än så.
Jag är rätt oförstående till Åsa 26.

Åsa 52,5 agerar mognare, men känslorna är nog desamma nu som då.
Föremålet för lågan heter Nisse och honom vill jag hemskt gärna behålla. Gärna livet ut.

Nu börjar jag jobba.




Åsas skoblogg

presenterar: Azzedine Alaia


Nu vänder det,

och blir ljusare igen.
Hos mig har det tre dagar på raken varit så fint väder att jag har tagit promenader (!) i gympadojor (!!).
Idag är landskapet (läs asfalten och höghusen) utanför fönstret täckt av snö, men det ska inte hindra oss från att ta oss till stan. Med bil, men vi kör försiktigt.
Längre än så behöver jag inte köra i år, och det är jag glad för.

NI ÄR VÄL FÖRSIKTIGA OM NI SKA UT OCH LUFTA BILEN I HELGEN?
Bra, då är det avklarat.

Jag ska jobba hårt idag, och tar hand om allt som har med julfirande att göra i morgon när alla andra är klara.
Om man har en lista är det bara att fylla korgen.
Julklapparna har jag också koll på. Det är mycket enkelt: det är bara Jonathan som får paket här i år och jag vet precis vilken butik som ska få besök.

Nisse firar med sin dotter på morgonen och jag firar med min son, så när vi slår ihop familjerna är klapparna redan avklarade och vi kan fokusera på mat, godis och att få storstryk av mig i någon form att sällskapsspel.

Ungefär så.
Är ni lediga nu?



söndag 21 december 2014

Jag nådde inte fram,

och det irriterar mig.
2000 ord från målet gör att jag kommer att parallelljobba med manusen under julen.
Prio är redigeringen av Toscana, men om det rinner på så kan jag även få till lite mer av manus sex och få till målet (manuset som jag känner behöver ett arbetsnamn, manus sex kan har redan missförståtts. Härmed kallar vi sexan för... Gloria!)

Jag tar ledigt på julafton men mer än så har jag inte tid med eftersom jag har en deadline 5 januari.
I slutet av januari går Toscana i tryck, och innan dess ska hon dessutom korrläsas.  Jag tror att hon ska finnas på lager från och med 18 februari eller nåt sånt.
(I butik 4 mars.)

Iiiiiii

Det är någon med mig och övergivet.

Idag fick jag för mig att katten jag har sett ett par gånger här i Fagersjö, är bortsprungen och att någon letar förtvivlat.
En vit med lite svarta partier här och där, mest långt bak på kroppen (tänk om någon googlar exakt det och kommer hit! Jag googlade exakt det och fick inga träffar alls ...)

Den kan också ha varit på promenad, precis som jag, för den ser välnärd och fin ut.
Men bara tanken på att den skulle vara alldeles ensam och vill in och få värme, är outhärdlig (jmf katten på balkongen häromdagen. Jag kunde inte skriva innan den var räddad.)

Alla barn jag plockat upp ur vatten, på nöjesfält, i varuhus har jag redan berättat om.
Det är jag och de övergivna.
Åsa, the hjälte, Hellberg.
Stor stark och listig.

Nu ska jag gå och handla, innan jag dagens andra skrivpass börjar.
Tjoho.

God förmiddag.

Det är egentligen det enda jag kommer att hinna säga idag.
Min dag ser ut så här:

Skriva
Promenera
Skriva
Köra till Arlanda
Sova

Jag är liiiiite sen eftersom jag ställde om klockan två gånger. Första gången ringde den klockan åtta och idag orkade jag inte, så halv tio klev författaren äntligen upp.
Skönt, men det har tryckt ihop dagen något.

Vi hörs.
Hejsvejs.

lördag 20 december 2014

Min kompis,

Simona Ahrnstedt, kommer också ut i vår, två månader efter Toscana släpps hennes nya En enda hemlighet.
På mitt förlag.
Det kan hända att vi kommer att få göra grejer ihop.

Omslaget är fantastiskt! (Och det kommer såklart boken att vara också.)

torsdag 18 december 2014

I give you ...

Åsas bästa romantiska komedier. 

Nära nog: Älska mig igen. 2012. Channing Tatum, Rachel McAdams.
Nära nog2: How to lose a guy in ten days. 2003. Kate Hudson, Matthew McConaughey.
Nära nog3: Then she found me. 2007. Helen Hunt, Colin Firth. En liten okänd pärla.

Men här är min lista:

20. Sjunde himlen. 1956. Sickan Karlsson, Hasse Ekman. Antagligen den första romantiska komedin jag såg. Och den var bra och platsar på topp 20!
19. The Holiday.2006. Kate Winslet, Cameron Dias.
18. Runaway Bride.1999. Julia Roberts, Richard Gere.
17. The Proposal. 2009. Sandra Bullock, Ryan Reynolds
16. Tin Cup. 1996. Kevin Costner, Rene Russo.
15. Laws of attraction. 2004. Julianne More. Pierce Brosnan.
14. You´ve got mail.1998. MegRyan, Tom Hanks.
13. Scarlett. Miniserie. 1994. Joanna Whalley, Timothy Dalton.
12. Pretty woman. 1990. Julia Roberts, Richard Gere.
11. Notting Hill. 1999.Julia Roberts, Hugh Grant.
10. It´s complicated. 2009. Meryl Streep, Alec Baldwin.
9. The ugly thruth. 2009. Kathrine Heigl, Gerard Butler. Kemi så det ryker om det.
8. Sleepless in Seattle. 1993.Meg Ryan, Tom Hanks.
7.When Harry met Sally.1989. Meg Ryan, Billy Chrystal.
6. Bridget Jones Diary. 2001. Renèe Zellweger, Colin Firth.
5. Sex and the city.2008. Sarah Jessica Parker, Kim Cattrall, Cynthia Nixon och Kristin Davis. Älskade serien, älskar första filmen.
4. Love Actually. 2003. Bland många andra: Emma Thomson, Hugh Grant, Bill Nighy, Keira Knightley och förstås Colin Firth.

Och topp tre, Tadaaa:

3. Mamma Mia. 2008. Streep, Firth, Skarsgård, Brosnan, Seyfried och primadonnorna Walters och Barbanski. Älskar den här filmen. Älskar.

2. Gone with the wind.1939. Makalös film. Scarlett och Rhett. Vilket underbart par, spelade av Vivien Leigh och Clark Gable. Bok av Margareth Mitchell.

1. Stolthet och fördom. Tv-miniserie.1995. Colin Firth - som alltid gör sig bäst när han INTE kysser någon - och Jennifer Ehle. Fantastiskt kärleksdrama av Jane Austen. Har sett den hundra gånger, därav förstaplatsen.

För att komma med måste det vara en film jag har sett och njutit av mer än en gång, annars kunde jag skrivit en hundralista.
Alla de här är välsedda.

Men vilken film saknar du?

Svar på ett mail.

"Hej XXX, och tack för ditt mail.

Jag har ett enda råd när man börjar: Skriv klart ditt manus, eller vad det nu är du vill presentera.

Först därefter kan man fundera på vem, vad eller hur.

Enligt min erfarenhet börjar alltför många i fel ände, och jag inbillar mig att det är hämmande för flödet.

Men några korta skrivtips:

Ha dig själv som målgrupp. 
Skriv det du skulle vilja läsa. 
Sätt mål på hur mycket du ska skriva varje dag och håll det så länge du kan sitta upp och inte har 40 graders feber.

En normallång roman är i runda slängar på 80 000 ord, sedan är det bara att börja räkna:)

Ens manus blir antaget om det är tillräckligt bra. Jag har bara blivit antagen på mina manus, har aldrig haft kontakter. 
Om man vill kan man anlita en skrivcoach när manuset är klart. Jag har ingen personlig erfarenhet av hur det är, men andra säger att det kan vara bra.

Framgångsrik blir man bara om man får läsare, och det får man bara om de tycker om det man skriver. Och för det måste man skriva KLART! 

Du har nog förstått mitt tips nu:)

Lycka till,
Åsa"

Jag tänkte lite blått,

för att matcha En liten värld, men headern hamnar lite för mycket åt vänster. Någon som vet hur man centrerar den utan att ändra på bredderna på kolumnerna vid sidan?
I alla fall så har jag gett mig mer skrivutrymme, eller kanske gjort det mer läsarvänligt i alla fall.
Kommentarsvänligt har det alltid varit.
Host, host.

Det här veckan är jag en dålig bloggare, jag har fullt upp med att blogga hon FB och Månpocket. Precis som här så bloggar jag utan att vara förberedd, men där får jag många kommentarer och det gör att det ändå tar tid (glädjande tid, vill jag gärna tillägga, men tiden tas lite från bloggandet här.)

Ungefär så.
Nu har hantverkaren kommit med mina luckor.
Jag återkommer med en före och efterbild!
(Som blir lite fånig eftersom luckorna jag byter ut är jättefina, men jag vill ju ha ny färg ...)


onsdag 17 december 2014

I morgon får jag mina skåpluckor,

så ikväll måste jag flytta lite grejer.
Jag gör det till julmusik.
Den här julen är ju mer julig för mig än på länge.
Inga presenter - mer än några få till barnen - men desto mer choklad och ... Jingle Bells.
Jag inser att jag har pyntat mig nära smaklöshet, men det struntar jag fullkomligt i.

Nästa år kanske jag ställer in alltihop.

Nu ser det snöar!

Uppdatering: Katten blev insläppt halv ett. Värden ska varna ägaren.

Jag skrev om den lilla vita katten i somras, då var det 150 grader på balkongen och det fanns inget skydd mot värmen.
Nu är det exakt det motsatta, och jag vaknade av att den var ledsen vid femtiden i morse.
Utelåst.
Ingen hemma. Det vet jag för att jag fick tag på en granne i det huset (jag ser balkongen från min lägenhet i huset mitt emot) som ringde på hos ägarna utan resultat.
Jag ser hur den kryper ihop och trycker sig mot väggen. Våra balkonger är helt öppna och riktiga blåshål.

Nu har jag kontaktat Familjebostäder och vår husvärd som skulle försöka få tag på ägarna.
Har inget hänt om ett par timmar ringer jag polisen. Det är ju djurplågeri, även om det kanske är ett misstag (igen).


tisdag 16 december 2014

Snart blommar de.

Älskar hyacinter.
På FB , Månpocket,  pågår en liten tävling där man kan vinna ljudböcker.
Klockan åtta drar jag vinnarna!
Ett julklappsrim är allt som behövs för att vara med.

Ordningen är återställd.

Jag är återbördad till Farsta, och de närmaste dagarna ska jag jobba hårt, hårt, hårt.
Dels får jag tillbaka Toscana för en finputs men jag har också ett eget mål för manus sex där jag gärna skulle se att jag har skrivit hälften innan månaden är slut.

Det här är också veckan som jag ska (skulle?) få nya köksluckor och bänkar, men jag har hört lika lite från den firman om det som jag hörde från målarfirman på västkusten (som skulle måla mitt rum i skrivstugan.)
Och jag orkar för ögonblicket inte jaga på någon annan än mig själv, alltså släpper jag den bollen så får det studsa som den vill ett tag.

Tack och lov har ju pocketen av En liten värld sålt bra men tyvärr har man inte hunnit trycka nytt i samma takt vilket gör att nätbutikerna för ögonblicket står tomma (jag har hundratals blogginlägg om mina pocketar som tar slut, det går lite troll i det nästan).
Däremot ska den finnas i fysiska butiker som förhoppningsvis la tillräckligt stora ordrar innan den släpptes.
Näthandeln gör inte riktigt så. De beställer hem en skvätt, och sedan a la minute (bra köksterm som passar finfint här), vilket gör att de blir utan när lagret är slut.

Jag har släppt den bollen också och istället lägger jag energi på det jag själv kan göra något åt; mig och mitt arbete.
Tjoho.
När jag har skjutsat Jonathan fram och tillbaka till stan, drar jag igång.
Hurra!

måndag 15 december 2014

Tävling!

Hos Simona.

Lycka till!


Hela veckan

kommer jag att blogga/skriva inlägg på Facebook hos Månpocket.
Så här fint ser det ut.










Annars är jag mest hemma och vänder för att hämta dator, skjutsa son och lite sånt.
Jag ska tillbaka till Nisse, eftersom han är ledig i dag också.
Det är hans lediga dagar som får styra lite nu, det har varit väldigt mycket mitt/jag/mig tidigare under året.

Vi hörs sen.
Tjoho.

söndag 14 december 2014

Det var magiskt!

Jag älskar Helen Sjöholm (Jöback också, såklart, men Helen fick mig tårögd igår.)
Vi satt så nära på första bänk att jag kunde se rakt in i hennes mun. Hon har väldigt välskötta tänder, kan jag meddela!
Idag är det Nisse och jag. Ingen mer blogg, inget manus.
Hoppas att ni får en finfin tredje advent.

lördag 13 december 2014

Musikaler 2014.

Det har varit ett sådant år för mig.
Simona och jag började med Sweeny Todd på Stadsteatern.
Vilken föreställning.
Första raden, med Peter Jöback spottande och fräsande (alltså hans roll var sådan, karln i sig själv är ju vacker som en dag) mitt framför oss.

















Sedan såg vi Priscilla. Ett lyckopiller. Man dansade i bänkarna OCH på scenen: Simona, jag och några fler ur publiken fick studsa runt med väldigt fina dansare.


















Och ikväll ska vi se Jöback igen. Och Helene Sjöholm.
På Cirkus, i Jonas Gardells uppsättning av Livet är en schlager.
Första raden igen.
Det är lite så Ahrnstedt jobbar.

















Hurra!
Men det blir inget se på musikal om jag inte jobbar först.
Här finns inget tid för vila, och jag vill inte ha det heller.

Vad gör ni i helgen?

fredag 12 december 2014

Kanal 11 nu,

Laws of attraction.


Sorry Strömstedt och Johnson, men det är en av mina absoluta favoritfilmer och jag måste förstås se den.


Förlag, redaktör, manusgenomgång

signering av pocketar och lunch med förläggaren Teresa och redaktören Kerstin.
Supermysigt!

Det är nu beställt ett tredje tryck av pocketen, så det har onekligen börjat jättefint!

Nu ska jag bara vända i badrummet och sedan åka på julmingel hos min agentur, Grand.
Lyxdag!

torsdag 11 december 2014

Om ni visste vad bra jag är

på att jula i år.
Pyntet är på plats, bullarna är bakade (var bakade, de är uppätna nu), sultankakan som mamma bakade är nästan slut, och de vita tulpanerna och de vita amaryllisarna har precis spruckit ut.
Granen glittrar, barnet är snutet och själv sitter jag i soffan och lyssnar på musik eftersom jag har kommit på att man kan lyssna på julmusik på Spotify.
Det här är min favorit. Jag blir tårögd när jag lyssnar på den.
Sissel och Tommy.
Grymt!

Årets gran

är liten och står på ett bord. Väldigt begåvat måste jag säga.
Nu frukost och sedan manus.
Mums på båda!

onsdag 10 december 2014

En lite sjö

på passagerarsidan är dagens gåta.
Kan en bil bara börja läcka in?

Jag har förstås en teori om att Fårdan har stått i stormens öga och att vatten liksom har pressat sig in i sidan som inte skyddades av något, eftersom min parkeringsplats är längst ut.
Det kan också ha varit så att fönstret inte var hundra procent stängt, men den teorin har jag inget för egentligen, eftersom fönstret kändes stängt när jag provade.

Min fina bil.
Nu har hon fått tidningspapper på golvet för säkerhets skull.

Jag vet inte när jag stängde

balkongdörren i natt, men jag vet att det var när plastkrukorna började åka runt och dunka in i plåtsidorna.
Sedan somnade jag om och vaknade inte förrän efter nio. Perfekt start på den här skrivdagen som börjar alldeles strax.

Tyvärr är det ett omöjligt promenadväder idag, jag skulle verkligen behöva röra på mig, kroppen är stel och jag har ont lite överallt. Om jag känner efter (jag är en person som gör det!)
Min dans och gästrum är upptaget av sonen som fortfarande bor här, men jag tror att jag kan gympa lite i mitt rum framför teven, för något behöver jag verkligen göra.
Efter att jag har skrivit 1500 ord som är dagens mål.

Bra stormonsdag i förorten.


tisdag 9 december 2014

Jag sitter uppklämd

i min fåölj.
Allt utanför den är städat och tvättat, och jag vill inte lämna fotspår på golvet.

Jag har tagit manusledig idag, istället har jag hämtat julsakerna från det takhöga förrådet, där golvytan är en gånger en meter (!).
Till denna hämtning, två hus bort, tänkte jag använda min helt omöjligt pirravariant som jag köpte inför flytten hit när jag glömt min andra när vi hämtade en ny spis till andra lägenehten.

Anyhow, jag tyckte att den här var fiffig. Man kunde göra den till en vagn, genom att dra ut handtaget och sätta i den åt andra hållet.



V:Ä:R:DE:L:Ö:S:T

Vagnen var tung, grejer ramlade av och idag drog ena hjulet all världens väg.
Alltså gav jag mig själv äntligen tillåtelse att kasta eländet.

Idag ska jag köpa en sådan här.
Nästan en sådan jag förlorade.
Älskar saker som funkar som de ska, och den här tror jag gör det.


Eftersom jag har vänt upp och ned på lägenheten när jag har städat, måste allt tillbaka igen.
Jag är som ett barn.
Det är mycket roligare att riva än att bygga upp.


En sprillans pocket!

Under nästa vecka ska jag ratta Månpockets Facebooksida.
Det ska bli kul.
Troligtvis har deras 5000 följare ingen koll på vem jag är, så målet får väl bli att presentera mig, mina egna bokminnen och kanske några tips inför helgerna.
Tisdag. En bra dag, det känner jag redan!

måndag 8 december 2014

Det här med att man ska bevisa

att man inte är en robot, när man kommenterar, vill jag ta bort.
Hur gör man?
Alla som har Blogger som plattform verkar ha fått samma nya verifiering.


Sonjas sista vilja

ligger på en topplista hos tidningen Land.
På åttonde plats.
Jätteroligt!





















Jag tänker att

om jag tvingades välja mellan att bo i ett tältläger, på flykt undan krig eller annan galenskap, och att bo här där kanske inte allt är på plats direkt (som eget boende och jobb) men där jag och min familj är skyddade, så skulle jag vilja komma hit.
Skyddet måste komma först, integrationen sen.
Jag tycker debatten handlar om två helt olika saker.

Det var den morgontanken.

Senare idag ska jag åka till stan och prata PR med förlaget.
Det är snart dags att lansera en ny bok!
Visst är det helt galet att det redan - nästan - har gått ett år sedan förra kom ut.
I alla fall nio månader.
När julen och nyår är över är det bara två månader kvar.
Iiii.

Det är nervöst.
På riktigt.
Jag är fortfarande mer bekväm med skrivandet än lanserandet,
älskar att åka runt och prata med läsare men är livrädd för att ingen ska tycka om min berättelse.
Det är verkligen, verkligen tudelat.

Nu ska jag skriva.
Min favvis.
Min hörna.
Min hjärna.
Ingen har insyn och me like a lot.



fredag 5 december 2014

Meddelande till Mamma,

jag åker tåg.
Vore toppen om du kunde hämta mig på stationen, 16.49!

Lillebror fyller år, jag hade tänkt köra bil, men är för trött efter att ha sovit i bara fyra timmar, och så kan jag ju jobba på tåget.
Förra gången jag åkte (Borås, tror jag) fick jag nog till ett helt kapitel, vilket är ruskigt bra.
Det får bli målsättningen på den här resan också!

Tjoho.
Fredag.
Bra dag, trots alltför tidig uppgång.

Här är finfina bilder från igår.
Fotograf Simona Ahrnstedt




Vilken kväll vi hade på vårt tjejförfattarbord på Gondolen.

Från vänster: Carina, Simona, Colette, Josefine, Pernilla Marika och Agnes.
Carin kom lite senare och jag fotade.


torsdag 4 december 2014

Simona och jag

Mingelbild från Svensk damtidning, när Forum fyllde 70.
Ikväll ska vi mingla igen. I alla fall äta mat!
Jag åker hem efter maten eftersom jag kan åka till västkusten i morgon, hurra. För detta tillfälle har tvättat bilen så att den är fin när den och jag ska ut och åka.

Alltså det där med tvättomat, när man lägger i polletter ...
Det var min första gång, men inser nu att den nog gick på tid, för mina hundra kronor tog slut efter att jag hade sköljt av tvättmedlet.
Hade tänkt mig lite vax och sånt, men så blev det alltså inte.
Ska vara snabbare nästa gång.





Nej, jag är inte förvånad

när det visar sig att SD:s väljare är främlingsfientliga, inte särskilt missnöjda som vi andra önskar att de var. De har både jobb, familj och vänner.
De gillar helt enkelt inte människor som inte ser ut, tänker och känner, som dem.

Så sorry, pensionärer.
De har faktiskt inte en enda tanke på er.
De har en enda sak i huvudet.
Att inga andra än blondiner ska få komma in i Sverige.

onsdag 3 december 2014

Har ni syskon?

Jag har en lillebror (och sju halva till som jag inte räknar överhuvudtaget).
Idag fyller han 40.

Jag beundrar honom storligen. Han gick från att vara en rätt bortskämd, klemad ung man (jo, mamma, verkligen!) till vuxen över en natt när hans pappa dog för nio år sedan och han plötsligt stod med en jättegård som skulle tas hand om.
Åkermark, skog och djur. Maskinpark, vägar och byggnader.

Han visste förstås att han skulle ha gården en vacker dag, men hans pappa var inte ens 65 när han dog, så det skulle ju dröja ytterligare ett tag trodde och önskade vi alla.

Så blev det då inte.
Mamma flyttade till ett annat hus de ägde, jag köpte huset i Fjällbacka av mamma och brorsan och hans tjej (numera fru) flyttade till gården och började renovera.
Innan de var helt klara (så länge bodde de i lilla huset jag nu har hyrt som skrivstuga) föddes deras äldste son som snart fyller 8. Sedan kom dottern, 4,5 och så mini som är drygt 2.

Gården är välskött, familjen happy och jag tror att min styvpappa ler i sin himmel.
Det gick ju fint, trots allt.

Grattis brorsan.
Jag hoppas så att vi kan ses på lördag!

Jaja, Kepler ska tydligen stavas

med ett p.
Det borde jag kanske klara att stava. Andra ord är svårare, som exklusiv. Jag vill gärna ha med ett c där någonstans. Abonnera är också tricky. Dubbelkonsonanterna är på fel ställe, om ni frågar mig.

Men man blir inte författare för att man är bra på att stava, man blir det för att man är bra på att berätta en historia. Och stavning kan man få hjälp med (tack och lov), historieberättandet får man däremot fixa själv.

Jag längtar efter att få läsa Toscana tur & retur, igen.
Nästa fredag ska jag gå igenom manuset med min redaktör, och sedan har jag helgerna på mig för att föra in alla korrigeringar.

Det är fantastiskt att ha en förläggare och redaktör som nagelfar ens manus. Att inte få många påpekanden betyder faktiskt inte att det är bra, det kan också vara så att man inte har en särskilt bra redaktör. Det finns många exempel på det.
Kerstin är grym (Simona kan intyga det) och inget slipper igenom hennes granskning. Hurra, för det.

I morgon är det författarmiddag för fjärde året i rad, för tredje året bara tjejer.
Det kan hända att jag sätter på mig min finaste klänning.
Eller rödaste byxdress.
Man måste i alla fall vara lite fin i sådant fantastiskt sällskap.

Nu ska jag måla naglar!


Eftersom jag inte förstår

hur man ska lösa den nuvarande krisen med annat än samarbete mellan blocken, så lämnar jag inrikespolitiken (all politik, förresten) därhän. Jag förväntar mig att de gör sitt jobb, så gör jag helt enkelt mitt.
Just nu sker det i tvättstugan.

Jag har sovit alldeles för lite i natt och tänker försöka ta igen lite av det senare i eftermiddag, men jag är sugen som tusan på att skriva så bättre att göra det först tänker jag.
Efter att jag har ätit mina kesoplättar.
(Jag älskar kesoplättar. Med kardemumma.)

Igår var jag på Boos & Dreams, och lyssnade på författare. Väldigt bra författare. Såna där som säljer 5 miljoner böcker. Vi kan kalla dem Lars Keppler.
Sedan var det en drös andra, bland dem Thomas Andersson Wij. Han sjöng. Så Bra!

Sen kom Simona och satte alla på plats.
På riktigt.
Schabläng så var fem miljoner som bortraderade.
In klev romance (Carina Nunstedt gjorde en jättebra intervju, inte att förglömma) och då glömde man liksom vardagsliv, poesi, kokböcker, hustrumisshandel och stalkarare.

Efter kärleksprofeten kom myspysgrabbarna som gillade varandra som tusan. Hjort och Rosenfeldt. Bra duo, och jag tror, bra deckare.

Men Simona ägde ändå.

Onsdag.
Bra dag, so far!

tisdag 2 december 2014

Haha,

vi var verkligen inte hemma klockan tolv.
Och vi måste tillbaka på torsdag för misstänkt infektion.
Fan.
Inte för mig, för jag är bara chaufför.
Håll en tumme för att det inte är så.

Nu ska jag bada och göra mig fin för ikväll.
Tjoho.




Hur har ni det med julstämningen?

Själv har jag flera amaryllisar i en stor vas, och mina graninramade fönster förstås.
Några tomtar har jag inte tagit fram eftersom de ligger i mitt enda lilla förråd (en gånger en meter) i ett av huset längre bort, och jag tror att jag väntar med dem till efter helgen eftersom jag ska åka till min lillebror som fyller år.

Idag har jag ett schema:
11.00 skjutsa son.
12.00 börja skriva
16.00 Dusch, piff, köra till stan.
18.00 Books & Dreams med en fantastisk uppställning författare med Simona Ahrnstedt i spetsen.

Bra dag, va?

måndag 1 december 2014

Tänk,

en gång i tiden var jag duktig på engelska.
Jag pratar fortfarande bra, men det är en helt annan sak att uttrycka sig i skrift som jag skulle göra idag när jag satte ihop en hälsning till mina utländska förlag.
Summasummarum har jag fått ihop en manussida, ett brev och en baksidestext idag.
Good enough.

Och på tal om Good.
Dagens The Newsroom!
!!!


Idag har jag ägnat

kärlek och energi åt den av mina böcker som kanske har stått lite i skuggan; Sonjas hemlighet.

Jag är jättestolt över den boken.
Mitt mål var att den skulle vara en uppföljare som inte var kopia av den första, och det tycker jag fortfarande att jag lyckades med.
Idag har jag skrivit en ny baksidestext till den, inför relanseringen av Sonjorna i februari när de får nytt omslag.

Ibland säger någon att en av mina böcker är bättre än någon annan, och jag kommenterar aldrig det. Vad ska jag säga?
Att jag håller med?
Det gör jag för det första inte, eftersom jag älskar alla mina böcker, men sedan har jag själv problem med när en författare/filmmakare dissar sina egna verk offentligt.

Än värre när jag har gillat just det som de själva dissar.

Ett mycket bra exempel på det var när Aaron Sorkin bad om ursäkt för de två första säsongerna av The Newsroom. Hans egen teveserie som jag älskade från första avsnittet. 
Som tittare kände jag mig dum. Förlöjligad. Lurad att tycka om något som uppenbarligen inte var bra.

NU ska jag skriva manus.
Tjohej.
Ikväll ska jag se säsong tre av sagda serie. Den här omgången är bra, säger Sorkin själv.


Jag älskar romantiska komedier.

Punkt.

Och den här helgen har jag väl verkligen fått som jag har velat, eftersom treans tablå varit fylld av sådana filmer.
Kavalkaden avslutades igår, jultraditionsenligt, med Love Actually.
Emma Thomson är fantastisk, by the way.
Och Bill Nighy!
Men ni vet, förstås.

Idag har jag för första gången parkerat på MIN parkeringsplats.
Tjohej!
Och nu när dagens skjutsande är över, så tänker jag skriva bok.

Heja Måndag!