Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 2 november 2014

Jag är fortfarande vaken.

Det är ett smärre under, men så har jag ännu inte lagt mig ned i soffan, och tanken är att jag ska lägga mig i sängen istället.
När nagellacket har torkat.

Jag ska upp tidigt i morgon. Planet mot London lyfter 10.10, men först ska jag ta mig genom måndagsmorgontrafiken till Arlanda.
Det är alltid lika spännande att se hur det går.
Jag gör som vanligt, åker i myyyycket god tid.

Du är tragisk säger mannen som också säger att han älskar mig, jag vet inte hur han får ihop de där två, men då vill jag i alla fall säga att det är skönt att åka själv. Då kan man vara precis hur tidig som helst. Fika, titta på resenärer, stoppa näsan i flaskor på taxfree, köpa en trevlig tidning till resan.
Och så ska jag läsa igenom manus sex. Det går fort. Jag har skrivit en tiondel, kanske.
Målet är att skriva två kapitel under tiden jag är i London, men det kan lika gärna vara så att jag istället gör en massa anteckningar från min research, och skriver om hela början när jag kommer hem.

Toscana har jag i alla fall redigerat klart för den här gången.
Nästa omgång är det mer pillgöra, och sedan är den näst intill klar för korrläsning.

Hurra,
nästa gång hörs vi från London.

3 kommentarer:

Ezter sa...

Trevlig resa!

Anonym sa...

Hej vi kom hem från London i går. Har varit där nästan 1 vecka och tittat runt. Hoppas du får fint väder, det hade vi. Var på Harrold och kolla Lady Diana.
Var försiktig i trafiken. De kör som tokar. Kram Anki

Åsa Hellberg sa...

Tack Ezter och Anki!