Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 31 oktober 2014

Freeeeeedag.

Underbar dag.
Jag tvättar, läser och lite sånt i en skön röra.

Igår var min gamla kompis Anette här och åt middag.
Hon har passat, och träffat, Misse åtskilliga gånger genom åren, men nu var det några år sedan både Misse och jag träffade henne.
Det var ändå uppenbart att han kände igen henne, när vi åt la han sig på en av stolarna vid matbordet som om han också ville vara med.

Hennes dotter och Jonathan gick i samma klass från 6-års till nian och var samma andas barn. Teaterapor, musikaliska och oblyga. De umgicks ofta, kunde spela egna teateruppsättningar i timmar, och vi var ett par gånger på semester tillsammans, ensamma mammor som vi båda var.

På gymnasiet gick Jonathan en musikproduktionslinjen på Fryshuset, och Anettes dotter pluggade teaterlinjen på Kulturama.
Jag tror att om de två träffades idag, skulle de ha lika roligt som jag hade igår när jag träffade Anette.

Med vissa kan det gå flera år mellan träffarna, och sedan är allt precis som vanligt när man träffas igen.
Visst är det härligt?

4 kommentarer:

Ezter sa...

Den bästa sortens vänskap!

Åsa Hellberg sa...

Det håller jag med om! :)

Sus sa...

Jag orkar inte ha vänner som inte fungerar så. Det handlar inte om kvantitet. Det handlar om kvalitet.

Åsa Hellberg sa...

Sus; precis!