Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 15 mars 2014

Man kan säga att jag bor på landet, i min förort till förorten Farsta.

Det är tyst och det enda som låter från gatan är bussen som åker förbi ibland.
Mitt på Söder är det ständiga ljud. På Nisses gata ligger krogarna på rad (vi åt på en av dem igår, jättegott!) och det upphör aldrig.
Nyss åkte något med sirener förbi, jag sitter vid köksbordet mot gården så jag såg inte vilken sort det var.

Här kommer min lördagsfråga med anledning av detta.
Kam ni höra på sirenerna om det är en polisbil, brandbil eller ambulans, eller låter de alla likadant?

5 kommentarer:

Spader Madame sa...

För mig låter de alla lika.

Kati sa...

för mig med!

Kati sa...

ps i min del av söder är det knäpptyst. Men det är nog en av få platser där det är möjligt och jag gillar det skarpt.

Agneta sa...

Jag inbillar mig, och vill gärna tro, att jag kan urskilja de olika bilarna från varandra. Brandbilen åker långsammast i alla fall, det vet jag.

Agneta sa...

I USA låter brandbilarna väldigt ledsna.