Fastställt höstprogram

ÅSAS HÖSTPLANER.

SEPTEMBER:

12 september, Eskilstuna stadsbibliotek
19 september Books & Dreams, Stockholm
21 september, Biblioteket Farsta
28 september, Books & Dreams, Göteborg
28 september, Bokmässa, Göteborg
29 september, Bokmässa, Göteborg
30 september, Bokmässa, Göteborg

OKTOBER:

3 oktober, Vimmerby
4 oktober, Västervik
5 oktober, Forsbacka Bibliotek, Gävle
10 oktober, Höganäs.
11 oktober, Båstad.
12 oktober, Ystad
21 oktober, Sala stadsbibliotek
25-29 oktober, Västkusten. Återkommer med bekräftade planer i Lysekil, Tanumshede, Strömstad och Uddevalla.

NOVEMBER:
16 november, ABF Gästrikland. Ockelbo.
23 november, Vuxenskolan, Stockholm. Samtal med Annika Estassy




torsdag 17 augusti 2017

Underbar dag i Stockholm så här dags.

Elva grader utanför köksfönstret (min mest perfekta temperatur), solen strålar och jag är på väg till stan och förlaget inom kort.
Nu ska det förvisso bli varmare under dagen, men det känns ändå i luften att hösten är på gång. Och så blir det mörkare tidigare. Underbart! Jag vaknar nu, vid den här tiden på året.
Älskart!
Nästa vecka drar träningen på Friskis igång igen och den här terminen ska jag verkligen träna även om nacken gör ont (den är fortfarande bedrövlig, jag orkar bara inte prata om den jämt.). Jag har inte promenerat på hela sommaren och känner mig totalt osmidig. Nu längtar jag efter träningsvärk.

Jag gick inte på visningen igår. Istället går jag idag, ser en annan lägenhet i samma hus men högre upp.

Tjoho.


onsdag 16 augusti 2017

Administrationen avklarad och inbetalad.

Nu ska jag göra mig något piffigare för en intervju med fotografering för Mitti, som är en lokaltidning i Stockholm.
Min hårfärg är på en osannolik utväxt och jag tänker inte göra något med den förrän i början av september så att frisyren håller lanseringsperioden ut. Jag är lite rädd om mina tunna strån och i sommar har det fått vila från allt. Har inte gjort något med det sedan början av maj - och det syns!

Update:
Hann inte skicka det här förrän nu när jag kom hem igen.
Senare idag ska jag titta på en lägenhet, som jag ju gör ibland, och sedan samla ihop material inför i morgon när jag ska träffa Teresa och PR i stan.
Nu kaffe (igen.)

Wohoo.


tisdag 15 augusti 2017

Go middag.

Jag har inte så mycket att säga idag, faktiskt, men om jag inte säger något så är det alltid någon som undrar om jag är sjuk, sur eller deprimerad och inget av det stämmer. Jag ska ta tag i administrativa sysslor, för i morgon ska jag intervjuas av lokaltidningen och på torsdag ska jag till förlaget (och det är då alla rapporter ska vara inne.)
Så.
Vi hörs i morgon!

Tjoho.

måndag 14 augusti 2017

Jag har följt Nashville,på Viaplay, ett tag.

En dramaserie om Nashvilles musikliv, med mängder med bra musik och sångare. 
De tre första säsongerna såg jag för något år sedan, sedan säsong fyra rätt nyligen och nu hade de också släppt säsong fem.
Jag grät mig till sömns igår, jäklar vad de tre sista avsnittet var berörarande! 
Säsong sex får jag nog vänta på, tror inte att den här sänts i USA än.
Ska ni se den så googla inte för mycket innan!

Ps, lärde jag mig något av att se serien? 
MASSOR!




Jag skulle städa igår och det gjorde jag väl på sätt och vis, även om dammsugaren inte är framme än. Jag flyttade möbler. Mormor och morfars skåp fick stå i vardagsrummet istället för i hallen och för att kunna flytta det, fick det tömmas ... Och så fastnade jag i foton som jag la ut flera av på Instagram.

Sedan flyttade jag en spegel, som är stor, från en del av hallen till den delen där skåpet stått så nu kan jag backa in i sovrummet och se mig själv i hel, istället för halvbild. Bra, men min nakna uppenbarelse höll på att skrämma halvt ihjäl mig när jag gick på toa sen igår kväll.
Jag är i alla fall supernöjd. Det blir toppen.

Så nu är hallen fylld av grejer som ska slängas. Tidningshögar, en trasig vas, ett fult gammalt bord som bara har stått i vägen.

Alltså ska jag gå ut med allt det, sedan åka och handla, och i eftermiddag ta tag i förberedelser för att kunna skicka böcker i slutet av veckan.
Sonjas andra chans är på INGÅNG!





söndag 13 augusti 2017

Min Misse.

Jag märker att jag inte har tänkt klart på hur det där gick till och kanske mest att jag inte har KÄNT klart.
Det gör mig fortfarande förtvivlad att tänka på hur tillitsfullt han mötte veterinären när hon kom hit och hur det såg ut bara en timma senare.
Men.
Det är mitt trauma.
Jag klarar inte barn som gråter och ingen lyfter upp dem, jag klarar inte hundar som sitter länge utanför affärer eller i bilar, jag klarar inte föräldrar som inte lyssnar när barnen försöker berätta något ... jag klarar helt enkelt inte att se barn och djur bli svikna av den som de litar på.
Och Misse litade på mig.
Och jag svek.
Så känns det och jag vill inte att någon säger att det inte är sant, för det är det för mig.

Så jag gråter, städar, lyssnar på musik.
Elvis är bra att gråta till.

(Jag dansade för en timma sedan så känslorna är i verklig gungning i det här hemmet idag ...)



ELVA timmar sov jag i natt.

Jag åt massor med socker igår, vilket säkert påverkade min kropp. Den älskar att äta det men inte effekten efteråt.
Så nu ska jag vara snäll mot den ett långt tag framöver, eftersom jag får, numera, rätt tydliga signaler på vad som funkar och inte.

Idag är jag också ledig. Jag ska städa och rensa. Har sopsäckar av kläder som ska skänkas bort, plastgrejer som ska sorteras och papper som ska återvinnas. Allt går att fixa utanför dörren, jag behöver inte åka en meter.

Det var så himla trevligt igår. Linnea bjöd på brunch på Griffins och sedan åkte vi hem till dem och spelade spel med mobilerna där man skulle ge varandra ledtrådar. Ett spel som Ellen har på sin show. Jättekul!
Vi avslutade kvällen med Top Gun och jag håller med dem om att den är rätt seg och lite corny nu så här 31 år efteråt. Men ändå. En klassiker.

Fler bilder från igår hittar du på Instagram.


lördag 12 augusti 2017

Den här killen.

Smögenbryggan för ett par veckor sedan.


Om stolt har ett ansikte så ser ni hennes här.




23 år av ren kärlek.

Grattis Jonathan. Du är världens bästa son!

fredag 11 augusti 2017

Ibland tänker jag att jag ser mig mer som en underhållare än som författare.

Det är ju hela grejen med mina böcker egentligen.
Dessutom roar jag ju mig själv när jag skriver. Oftast i alla fall.
Jag vet inte varför jag berättade det nu. Ibland är det som om hjärnan inte begriper det som fingrarna ägnar sig åt på tangentbordet.
Jaja.
Det är sällan jag stryker eller redigerar bloggen. Ni får ta det som faller ur fingrarna.

Idag har jag varit ledig, umgåtts med Lucifer (och blivit röd på näsan), handlat födelsedagspresenter, tittat på ny mobil som är rent nödvändigt snart, lagat och ätit mat och nu kollar jag en repris av Wahlgrens värld. Den roligaste realityserien det här året. De bjuder friskt på sig själva.
Det kommer en andra säsong och det ser jag fram emot.

För exakt 23 år sedan låg jag på förlossningen sedan 16 timmar. Det hände inte mycket. Jag hade gått två veckor över tiden när vattnet gick. Bebisen var inte fixerad och värkarna var så här dags rätt kraftiga trots att jag då hade fått bedövning (ryggbedövning). Det hjälpte sådär, faktiskt.

Om ett par timmar skulle jag sättas i skräddarställning för att bebisen skulle åka längre ned. Jag satt så ett tag. Några timmar. Sedan röntgades jag för att kolla så att mitt bäcken var stort nog. Det var det.
En läkare kom och tittade till mig, och när hon gått sa barnmorskan att jag fick sluta se ut som en nöjd filmstjärna. Ville jag ha ut bebisen fick jag vråla lite och bli besvärlig.
När den mest rutinerade barnmorskan kom och kollade mig, 24 timmar efter jag kom in och sex sju timmar efter jag hade varit öppen i 10 centimeter, sa hon att Bebisen låg för långt upp för att tas ut med tång, så då bestämdes att jag skulle snittas.

8.54 plockades han ut med navelsträngen två varv runt halsen.
4695 gram och 56 cm lång.
Han hade svart långt hår, gulsot och alldeles för många tår och fingrar (som åtgärdades när han var 9 månader.)
Och mitt liv var förändrat för alltid.

Man ska alltid sy ihop en säck i ett blogginlägg.
Det här spårade ut helt så någon bra knorr har jag inte.
Haha








Jag somnade om.

Drömde att jag bodde i en annan lägenhet, att jag hade Misse, att jag passade någon annans stora hund och att det plötsligt fanns en katt till i lägenheten som på något sätt smitit in.

Den bar jag ut, kikade in i tobaksaffären där massor med människor var samlade och tittade på hästlopp och blev så glada när de skrikande vann massor med pengar att jag fällde en tår.

Sedan gick jag hem, kom på att hunden inte hade kissat på ett dygn och när jag kom hem efter den promenaden igen insåg jag att jag inte hade någon mat till Misse.
Och inte heller till den kattunge som plötsligt stod mitt på golvet.

Då tvingade jag mig själv att vakna.


Min Misse.

Jag är ledig idag.

Det är förmodligen därför jag vaknade KVART ÖVER FEM.

Slut på meddelandet.